8 mars 2026 06:05 

 6,3 miljoner kronor. Så stor är skillnaden i livsinkomst mellan kvinnor och män i Sverige, enligt Jämställdhetsmyndigheten. Det är inte en siffra i en rapport, det är skillnaden mellan beroende och frihet. En stor del av orsaken stavas ofrivillig deltid.  

Riksdagen måste se till att las, lagen om anställningsskydd, följs, så att det går att ta bort en av de strukturer som håller kvinnor tillbaka ekonomiskt.  

Livsinkomst är allt en person tjänar under hela livet – lön, ersättningar, pension och kapitalinkomster. Det är ofta livsinkomsten som bestämmer om det går att köpa en bostad, byta jobb om arbetsmiljön är dålig eller lämna en relation som inte fungerar.  

Forskning från Nationellt centrum för kvinnofrid visar att egen försörjning är en avgörande faktor för möjligheten att lämna destruktiva eller våldsamma relationer.  

Begränsad ekonomi innebär begränsade valmöjligheter, inte bara på arbetsmarknaden, utan i livet.  

En av de främsta orsakerna till att kvinnor och män tjänar olika mycket – det så kallade inkomstgapet – är att många kvinnor tvingas arbeta deltid mot sin vilja.  

Undersköterskor och butiksanställda är exempel på yrken som får samhället att fungera. Men scheman inom vård, omsorg och handel är ofta uppbyggda utifrån korta pass och deltidstjänster. Politiker och arbetsgivare säger ofta att det är de anställda själva som väljer att arbeta deltid. Men i praktiken finns det sällan något alternativ, det är deltid eller ingenting.  

Konsekvenserna av att jobba deltid följer med livet ut. En låg sysselsättningsgrad sänker SGI:n – den sjukpenninggrundande inkomsten, något som betyder lägre ersättning vid sjukdom, föräldraledighet och vab. A-kassan beräknas på samma sätt. Den som jobbar deltid får lägre ersättning vid uppsägning. Och för den som vill köpa en bostad blir det svårare. Banker beviljar sällan lån baserade på en deltidslön. Några tusen kronor mindre i månaden tidigt i arbetslivet växer till miljoner kronor i förlorad livsinkomst genom långsammare löneutveckling, lägre pensionsavsättningar och utebliven kapitalinkomst – att det inte finns pengar över att spara eller investera och därmed få avkastning. Det är inte en slump. Det är ett strukturellt mönster som drabbar kvinnor systematiskt: bransch efter bransch, generation efter generation.  

Arbetsgivare inom handel och vård lyfter fram behovet av flexibilitet. Organisationer som Svenskt Näringsliv har argumenterat för att deltidsanställningar behövs för att hålla nere kostnader när antalet kunder varierar över dagen och vårdbehovet skiftar. Det är ett förståeligt argument ur ett företags-perspektiv. Men det är fel part som bär notan. Idag betalar de anställda priset för arbetsgivarnas behov av flexibilitet, med lägre lön, sämre pension och svagare ekonomisk trygghet hela livet. Det är inte rimligt.  

Riksdag och regering har sett problemet. Genom förändringar i lagen om anställningsskydd, las, har heltid gjorts till huvudregel vid tillsvidareanställning. Fackförbund som Handels och Kommunal har länge drivit frågan, och i riksdagen har motioner återkommande lyft behovet av uppföljning. Men deltidsarbete är fortfarande utbrett i kvinnodominerade branscher, och lagen efterlevs inte alltid.  

Det räcker inte med goda ambitioner. Riksdag och regering behöver ta kraftfullare tag. Det kan till exempel handla om att ge deltidsanställda starkare rätt att gå upp i arbetstid när arbetsgivaren anställer fler, att ta bort möjligheten för arbetsgivare att sänka en anställds arbetstid (så kallad hyvling), och att införa verkningsfulla straff för arbetsgivare som bryter mot lagen. Inom offentlig sektor måste de budgetar som politiker slår fast möjliggöra högre grundbemanning, så att vård och omsorg slutar täcka permanenta behov med timvikariat och korta deltider.  

Om heltid ska bli norm – det normala – behöver arbetsgivare organisera verksamheten med heltider som utgångspunkt.  

Kollektivavtal bör slå fast att arbetsgivare bara får anställa på deltid om det finns särskilda och tydliga orsaker till det.  

Men staten kan inte låta arbetsgivare och fack ta hela ansvaret, särskilt inte när de mest utsatta grupperna fortsätter att betala priset. Riksdagen bör föreslå åtgärder för uppföljning av hur las-bestämmelsen efterlevs och vid behov återkomma med skarpare lagstiftning.  

Ofrivillig deltid är inte ett individuellt problem. Det är en politiskt formad struktur, och strukturer går att förändra.  

Och politiska beslut förändrar strukturer. Frågan är vilka partier som är beredda att göra verklig skillnad för att få bort ofrivillig deltid.  

SKRIBENTEN 

Ellie Elmondt är entreprenör med 15 års erfarenhet av arbete med kvinnor och ekonomi. Idag, på Internationella kvinnodagen den 8 mars, föreläser hon på Malmö Live om ekonomisk jämställdhet i ett arrangemang anordnat av nätverket EmpowerHER.